Frederik Sødring

Tidigt liv, familj och utbildning

Frederik Sødring föddes den 31 maj 1809 i Aalborg, Danmark. Han var son till köpmannen Peder Hansen Sødring och Ane Dorthea. Under sin barndom tillbringade han en tid i Norge tillsammans med sina föräldrar, en erfarenhet som senare skulle komma att fördjupa hans koppling till landskapet. Denna tidiga exponering för det nordiska terrängen hjälpte sannolikt till att forma hans blick och perspektiv långt innan han ens rörde en pensel för formella studier.

År 1825 flyttade han till Köpenhamn för att påbörja sin utbildning vid Det kungliga danska konstakademien. Hans konstnärliga resa tog sin början under ledning av Jens Peter Møller. Även om hans tidiga undervisning lade en solid grund i teknik, var det den romantiska konsten hos Johan Christian Dahl som på djupet kom att forma hans konstnärliga riktning. Detta inflytande hjälpte till att styra honom mot den specifika stil inom landskapsmåleri som senare skulle komma att definiera hela hans karriär.

Resor och konstnärlig utveckling

Södrings tidiga år präglades av ett rastlöst behov av att uppleva de landskap han strävade efter att fånga på duken. Mellan 1829 och 1831 rörde han sig genom Norge och Tyskland, och hans vistelse i München blev en avgörande period för att förfina hans tekniska skicklighet. Dessa tidiga utflykter lade själva grunden för hans senare konstnärskap, då han lärde sig konsten att översätta den fysiska världen till färg och form. Hans djupa koppling till naturen fördjupades genom dessa vandringar, vilket slutligen ledde honom tillbaka till det karga och dramatiska landskapet i Norge och södra Sverige mellan 1832 och 1836 – regioner som han även skulle återvända till år 1847.

Hans professionella rykte växte i takt med hans resor. Under perioden 1836 till 1838 tilldelades han Fund ad Usus Publicos, en tid då hans blick helt riktades mot Tyskland, och i synnerhet München. Denna tid i det tyska landskapet var fundamental för att forma hans perspektiv som målare. År 1843 reste han vidare till Paris, vilket tillförde en fransk influens till hans ständigt växande repertoar av erfarenheter. Varje resa lämnade ett bestående avtryck i hans senare verk; han förde med sig ljuset och atmosfären från Rhen, södra Tyskland och Tyrolen hem till sin ateljé i Danmark.

Utställningar och professionell karriär

Sødring etablerade sig stadigt inom den danska konstscenen genom sitt kontinuerliga deltagande i Charlottenborgs vårutställning. Hans närvaro där var bestående, med utställningar som sträckte sig från 1828 till 1836, och återigen mellan 1838 och 1840. Han fortsatte att visa sina verk på Charlottenborg under åren 1842–47 och slutligen år 1858. Dessa framträdanden gjorde det möjligt för honom att upprätthålla en professionell förbindelse med det danska konstnärsskapet under större delen av hans yrkesverksamma liv.

Hans konstnärliga intressen ledde honom ofta bort från de välbekanta landskapen i hans hemland. Han ställde ofta ut scener från Rhen, södra Tyskland och Tyrolen, vilket förde atmosfären från dessa avlägsna regioner till den danska publiken. År 1843 nådde hans verk långt utanför Danmarks gränser, med utställningar på Salongen i Paris och vid Köpenhamns universitet. Han tillhörde de få danska konstnärer under sin tid som vände blicken mot Dresdenskåran inom romantiskt landskapsmåleri, ett val som kom att forma hans unika och personliga ansats till den naturliga världen.

Milstolpar och framstående verk

Frederik Södrings pensel sökte sig ofta till den danska kustens dramatiska och karga utkanter. År 1831 lyckades han fånga landskapets råhet i De kritvita klipporna vid Møn och Sommarspiren på kritvita klipporna vid Møn. Dessa verk från det året vittnar om ett djupt intresse för strandlinjens dramatiska texturer. Hans förmåga att översätta naturens inneboende rörelse var tydlig redan 1829 med Rushing Brook, ett stycke som fokuserade på vattnets energi i en skogsmiljö.

Allteftersom hans resor förde honom genom skiftande landskap, förändrades även hans motiv för att spegla de platser han besökte. Han målade Norsk fjeldlandskab med person og bjælkehytte och Rønneby vattenfall i Blekinge, Sverige, vilket visade på en preferens för de vildare och mer otämjda aspekterna av Norden. Hans kompositioner strävade ofta efter att finna en ordning inom den naturliga världen, oavsett om blicken vilade på de tysta skogarna eller den öppna himlen.

Senare i sin karriär rörde sig hans konst mot mer strukturerade eller specifika scener. Han skapade Vy av den ofullbordade Frederikskyrkan år 1835 och Vy av Bregentved skog, Själland under mitten av 1830-talet. Han vände även sin uppmärksamhet mot den urbana miljön med Vy av Marmorpladsen, Köpenhamn. Dessa målningar reflekterar ett liv ägnat åt att iaktta det föränderliga ljuset och formerna i såväl den naturliga som den byggda miljön.

• Rushing Brook (1829)
• De kritvita klipporna vid Møn (1831)
• Sommarspiren på kritvita klipporna vid Møn (1831)
• Vy av den ofullbordade Frederikskyrkan (1835)

Privatliv och äktenskap

År 1842 tog Södrings liv en betydelsefull vändning när han gifte sig med Henriette Marie de Bang. Som dotter till Niels de Bang och Cathrine Amalie Henriette kom hon från en förmögen familj av godsägare med säte i Næstved. Detta unionsskap innebar mer än bara sällskap; genom äktenskapet erhällde Södring en betydande hemgift som gav honom en välbehövlig grad av ekonomisk stabilitet.

Paret levde ett liv präglat av en känsla för eftermäle och en djup omsorg om det konstnärliga samfundet. Vid hans bortgång i Hellerup, Danmark, lämnade Södring efter sig ett omfattande arv på 30 000 riksdaler till Det kungliga danska konstakademien. Hans sista önskan var centrerad kring att stödja dem som delade hans passion för landskapet. Han instiftade Sødringske Opmuntringspræmie, ett stipendium avsett för den årliga vårutställningen på Charlottenborg. Vidare tillhandahöll han medel för att ge stöd till äldre landskapsmålare samt änkor efter konstnärer, vilket säkerställde att hans personliga resurser skulle fortsätta att bistå andra inom yrket.