Lady Windsor

Edward Burne-Jones liv och gärning

Edward Coley Burne-Jones trädde in i världen den 28 augusti 1833 i Birmingham, Storbritannien. Hans ankomst präglades av en tyst och tung förlust; hans mor, Elizabeth Jones, gick bort endast sex dagar efter hans födelse. Han växte upp i ett hem format av hans far, Edward Richard Jones, som arbetade som rammakare. Denna tidiga miljö var en värld av hantverk och trä, där konstens fysiska strukturer skapades långt innan själva målningarna ens var påtänkta.

Den pojke som senare skulle bli Sir Edward Coley Burne-Jones, 1:a baronett, fostrades av sin far och en hushållerska vid namn Ann Sampson. Hans barndom var inte fylld av storslagna gester, utan snarare av en stadig och eftertänksam natur, omhändertagen av dem som vårdade honom. Han rörde sig från Birminghams industriella atmosfär mot Oxfords akademiska salar, en väg som slutligen skulle leda honom bort från hans ursprungliga ambitioner inom kyrkan och mot studiet av visuella former. Hans liv var en långsam ackumulering av intressen, från det teologiska till det dekorativa, allt rotat i de stilla observationer från hans tidiga år.

Tidiga år, familj och utbildning

Birminghams industriella puls formade hans tidigaste år. Född 1833, präglades hans barndom av förlusten av hans mor, Elizabeth, som gick bort endast sex dagar efter hans födelse. Han växte upp i ett hem som styrdes av hans far, Edward Richard Jones, en rammakare, och familjens hushållerska, Ann Sampson. Denna stillsamma, hemtrevliga miljö lade grunden för ett temperament som lutade mot kontemplation. Han tillbringade sina formativa år i skuggan av stadens växande tillverkningsindustri, en miljö som stod i bjärt kontrast till de medeltida världar han senare skulle befolka på duken.

Hans formella utbildning tog sin början i klassrummen på King Edward VI Grammar School. Mellan 1848 och 1852 övergick han till mer tekniska studier vid Birmingham School of Art. Det var här som hans hands precision började ta form. Hans väg var dock inte från början lagd vid staffliet. Han rörde sig mot teologiska studier vid Exeter College i Oxford. Denna akademiska strävan efter det gudomliga och det heliga skulle senare finna sin väg in i hans bildspråk, även om hans fokus försköts från predikstolen till penseln.

Bröderskapet och de konstnärliga kretsarna

I Oxford förde de stillsamma salarna vid Exeter College honom in i William Morris omloppsbana. Där fann de en gemensam grund i poesin och en delad längtan mot medeltiden – en koppling som skulle komma att definiera stora delar av hans senare liv. Denna vänskap var inte enbart av social natur; det var en gemensam strävan efter en specifik sorts skönhet som blickade bakåt för att finna en väg framåt. De var en del av den grupp som kom att kallas ”Birmingham Set”, en krets av vänner som delade dessa intellektuella och estetiska intressen och som skapade ett rum där konst och litteratur kunde flätas samman.

Hans väg ledde honom till ett lärlingskap under Dante Gabriel Rossetti, ett steg som förankrade honom i den pre-rafaelitiska brödraskapet. Detta samförstånd innebar mer än bara en delad stil; det var en nedsänkning i ett sätt att se som förkastade den tidens polerade, akademiska traditioner. Hans tidiga verk bar ofta spåren av Rossettis inflytande, särskilt i hur han hanterade skuggspel och de tunga, själfulla närvaron hos sina figurer. Han följde inte bara rörelsen; han rörde sig genom den, för att slutligen finna ett sätt att översätta dessa delade ideal till sitt eget, särpräglade visuella språk.

Teknik och konstnärlig stil

Hans hand rörde sig med en särpräglad och lågmäld precision. Mycket av hans arbetsprocess vilade på tekniken med tuschlavering, en metod som han förfinade under sin tid vid Exeter College. Han applicerade inte bara färg; han byggde upp den genom lager på lager. Genom att metodiskt lägga tunna skikt av tusch uppnådde han en tonalt subtil känsla och skapade komplexa texturer som gav hans ytor ett påtagligt djup. Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt för honom att fånga ett ljus som kändes mjukt och diffust, snarare än skarpt eller direkt.

Gestalterna i hans kompositioner besitter ofta en förlängd, nästan eterisk kvalitet. De är långsträckta och gracila när de rör sig genom rum som känns omsorgsfullt iscensatta. Hans verk befinner sig i en skärningspunkt mellan olika sinnesstämningar, där han väver samman pre-rafaeliternas detaljrika och uppriktiga fokus med esteticismens dekorativa tendenser och symbolismens mångbottnade betydelser. Han föredrog delikata kompositioner som hämtade stor inspiration från medeltiden, men resultaten kändes ändå distinkta från den era han blickade mot. Istället för ren imitation strävade han efter att destillera essensen av myt och legend till ett visuellt språk präglat av en stillsam, melankolisk grace.

• The Wheel of Fortune (1875)
• The Golden Stairs (1876)
• The Garden of Pan (1887)
• The Star of Bethlehem (1888)

Patroner, verkstad och beställningsverk

Partnerskapet med William Morris innebar att hans konst rörde sig bort från duken och in i själva väven av det dagliga livet. Tillsammans grundade de företaget Morris & Co., en plats där gränserna mellan finkonst och funktionella föremål suddades ut. Han ägnade mycket av sin tid åt att designa mönster för textilier och tapeter, samt möbler som kändes djupt rotade i en annan tid. Hans handverk avtecknade sig i många hem och skapade de föremål som människor vidrörde och levde omgivna av i sin vardag.

Ljuset blev ett av hans främsta uttrycksmedel genom hans glasmålningar. Dessa fönster placerades i otaliga kyrkor och katedraler, där de förvandlade strama steninteriörer till levande rum av färg och berättande. Han närmade sig glaset med en djup förståelse för hur ljuset vandrar genom det, och behandlade varje glasbit som en del av en större, sammanhängande saga. År 1881 sträckte sig hans inflytande även till privata gods, där han levererade design till Vinland House och Vinland Estate.

• Glasmålningar för Vinland House och Vinland Estate, 1881

Milstolpar och mästerverk

År 1861 skapade Edward Burne-Jones Fair Rosamond and Queen Eleonor, ett verk som fångar en lågmäld spänning mellan två kvinnor. Scenen utspelar sig i ett överdådigt kammarrum, där en klännings djupt karmosinröda färg möter en drottnings melankoliska närvaro. I bakgrunden ligger utspridda böcker och fin keramik, medan ett väggur markerar tidens obevekliga gång. Ljuset är mjukt och diffust och vilar över gestalterna i det ögonblick de navigerar genom en känsla av förestående förlust.

Hans målning från 1875, The Wheel of Fortune, lämnar de stillsamma interiörerna för att istället kliva in i ett mer allegoriskt rum. Verket skildrar en mytologisk scen där ödet spinns av ett nyckfullt hjul. Duken använder en palett av rika röda toner, djupa blå nyanser och skimrande guld för att bygga upp en suggestiv atmosfär. En visuell spänning uppstår genom kontrasten mellan de svala tonerna som omger centralgestalten och de varmare nyanserna i själva lyckohjulet.

Bland andra betydelsefulla verk finner vi:

• The Golden Stairs, utställd 1876
• The garden of Pan, målad 1887

Verket The garden of Pan från 1887 markerar en förskjutning mot mytisk avkoppling. Hans senare målningar blev ofta mer introspektiva och rörde sig mot ett mer abstrakt förhållningssätt till formen. Genom att använda en teknik med laveringar av tusch lyckades Edward Burne-Jones uppnå en tonalt subtilitet, där han lade lager på lager för att skapa textur och ett påtagligt djup i sina kompositioner.

De sista åren och döden

Det sista decenniet av hans liv präglades av en stadig ackumulering av formellt erkännande. År 1894 utnämndes han till baronet, en titel som markerade hans höga ställning inom den brittiska sociala och konstnärliga hierarkin. Hans inflytande sträckte sig långt bortom Engelska kanalen, och år 1897 valdes han in i den kungliga akademien för vetenskap, litteratur och bildkonst i Belgien. Dessa hedersbetygelser kom samtidigt som hans konstnärskap blev alltmer introspektivt, med en rörelse mot ett mer abstrakt förhållningssätt till formen och en fördjupad känsla av melankoli.

Som en ledande gestalt inom den estetiska rörelsen förblev hans fokus centrerat kring strävan efter skönhet. Hans senare målningar utforskade ofta teman som förlust och sökandet efter andlig mening. Han fortsatte att skapa verk ända fram till sin död den 17 juni 1898. Hans bortgång markerade slutet på en karriär som hade överbryggat klyftan mellan de tidiga pre-rafaelitiska idealen och den sena viktorianska erans föränderliga känsloliv.

Arv och bestående inflytande

Spåren av hans hand lever vidare i det subtila mötet mellan detalj och symbolism. Hans konst bär på tyngden av de pre-rafaelitiska idealen, med ett fokus på en särpräglad form av skönhet och en närmast besatt uppmärksamhet på de minsta detaljerna. Genom sitt samarbete med Morris & Co. bidrog han till att återge det traditionella hantverket dess rättmätiga plats, och lyfte därmed konsten från duken och in i vardagslivets taktila texturer. Detta arbete kom att förändra människors syn på designens betydelse inom både textilier och möbelkonst.

Hans närvaro kan också förnimmas i det skiftande ljuset som strömmar genom glasmålningar. Dessa fönster, som pryder många kyrkor och katedraler, utgör än idag betydelsefulla exempel på viktoriansk konstnärlighet. Med färg och linje förvandlade han glas till ett medium för berättande. Inflytandet från hans unika estetik kan spåras i verken hos många av de konstnärer som följde i hans fotspår, de som vandrade längs de stigar han banade väg för genom sina egna experiment med form och mytologi.

• The Wheel of Fortune
• The Golden Stairs
• The Garden of Pan
• The Star of Bethlehem

Var man kan se hans verk idag

För att uppleva hans penseldrag på nära håll kan man börja i Walthamstow vid William Morris Gallery, som rymmer nio av hans verk. Denna plats erbjuder en stillsam inblick i de kreationer han skapade i samspel med Morris. I Birmingham bevarar Birmingham Museum and Art Gallery sex av hans målningar, däribland St Paul från 1862. Dessa verk är placerade i en byggnad som speglar den industriella historia som präglat staden där han föddes.

Även London har en betydande samling av hans produktion. Tate Gallery hyser sex av hans målningar, vilket ger möjlighet till en djupdykning i hans användning av linjer och färg. För dem som söker sig längre bort, rymmer Musée d'Orsay i Paris The Wheel of Fortune, målad år 1875. Denna oljemålning på duk illustrerar mästerligt hur han hanterade ljuset och det inneboende dramat i motivet.

• The Golden Stairs, Tate Gallery, London
• The Wheel of Fortune, Musée d'Orsay, Paris
• Stella Vespertina, William Morris Gallery, Walthamstow
• The Heart of the Rose, William Morris Gallery, Walthamstow
• Danae and the Brazen Tower, Ashmolean Museum, Oxford