Guide till studentkonst
Upphovsrätt Detta verk är fritt från upphovsrätt. Simon Bening avled 1561; upphovsrätten gäller 70 år efter konstnärens död, vilket innebär att den upphörde 1631.
I sammanhanget
Self-portrait — Simon Bening
Originalet mäter 9 × 6 cm (höjd × bredd), avbildat här bredvid en vuxen person av genomsnittlig längd.
Skuggat: Simon Bening livstid (1483–1561) ▲ detta verk, 1558
Välj ett av verken ovan: nämn två saker som det har gemensamt med detta, och en sak som är annorlunda.
Fler verk som passar tillsammans med detta: artsdot.com/sv/art/similar/simon-bening-self-portrait-D32J3N-en/
Mätt från bilden
Huvudfärg
Espresso #5f4b34
Sparad palett
Om detta konstverk
Self-portrait — Simon Bening
Written in gold on a red background is an inscription that identifies this miniature as a self-portrait of the famous Bruges illuminator, Simon Bening: "Simon Bennik, the son of Alexander, painted this himself at the age of 75 in 1558."Simon Bening became one of the most famous illuminators of the sixteenth century. He spent his early years in Ghent or Antwerp, probably working under the tutelage of his father, the illuminator Alexander Bening. Simon moved to Bruges permanently in 1517, where over time he headed a large and flourishing workshop. Although Bening was much admired in his day and widely imitated, his artistic personality has yet to be thoroughly studied.This miniature painting has attracted considerable interest in art history as an early self-portrait of an artist. Bening portrays himself, spectacles in hand, seated before a wooden easel. The easel holds a drawing of the Virgin and Child; along its left edge, small ledges hold various painting materials. In representing this imagery Bening allies himself with Saint Luke, the patron saint of painting, who is traditionally shown painting an image of the Virgin - a subject that itself became a conceit for the self-portrait of the artist in the 15th and 16th centuries. Bening portrays himself not in the garb of an artisan, but as a member of the intelligentsia. By inscribing his work with a signature (as the son of Alexander) and a date, he acknowledges his talents and heritage in the distinguished lineage of Bening illuminators in Bruges. The illumination was probably made as an independent work, rather than as part of a book, at a time when autonomous miniatures increasingly came into production. A second version of this miniature is in the Victoria and Albert Museum, London.
Konstnär och museum
Född i Gent, Belgien
Rafael Sanzio, född Raffaello Santi den 6 april 1483 i Urbino, Italien, var en målare och arkitekt vars namn har blivit synonymt med högrenässansens grace och harmoni. Trots att hans liv endast omfattade trettiosju år – han gick tragiskt ung bort den 6 april 1520 – är Rafaels inverkan på västerländsk konst omätbar. Han var inte enbart en skicklig hantverkare; han besatt en inneboende poetisk känslighet som översatte humanismens och den neoplatonska filosofins ideal till bästryckande vackra målningar som fortsätter att fängsla betraktare än idag, århundraden senare. Hans arv vilar främst på hans ”Madonnor”, dessa fridfulla och lysande skildringar av Maria och barnet, men också på de monumentala freskerna i Vatikanpalatset och ett djupt inflytande på de generationer av konstnärer som följde honom.
Urbino, Rafaels födelseplats, var ett levande kulturellt centrum under hertig Federico da Montefeltros styre. Hertigen främjade en miljö där konsten blomstrade och lockade till sig lärda, poeter och konstnärer från hela Italien. Rafaels far, Giovanni Santi, var hovmålare, och det var genom honom som den unge Raffaello först mötte konstens värld. Giovanni gav sin son inte bara tekniska färdigheter utan också en djup uppskattning för klassisk litteratur och filosofi – avgörande element i den framväxande humanistiska rörelsen. Avgörande var också att Giovanni introducerade Rafael för de konstnärliga kretsar som omgav hertigen, vilket exponerade honom för idéerna hos Leonardo da Vinci och andra ledande gestalter.
Efter faderns död 1494 tog Rafael ansvaret för att driva hans verkstad, en krävande uppgift som slipade hans organisatoriska förmåga och vidareutvecklade hans konstnärliga talang. Han fick snabbt erkännande som en begåvad målare och tog på sig uppdrag för kyrkor och privata mecenater i hela regionen. Hans tidiga verk, såsom The Tribute Money (ca 1503–1504), uppvisade redan en anmärkningsvärd behärskning av perspektiv och komposition, vilket förebådade de stilistiska innovationer som skulle definiera hans mogna stil. Han tillbringade tid i Perugia mellan 1504 och 1507 under ledning av Pietro Vannucci, mer känd som Perugino, där han sög upp mästarens tekniker samtidigt som han utvecklade sitt eget särpräglade tillvägagångssätt.
År 1508 flyttade Rafael till Florens, en stad som vid denna tid sjuder av konstnärlig innovation. Han påverkades djupt av verken hos Leonardo da Vinci, Michelangelo och Masaccio – konstnärer som försköt gränserna för perspektiv, anatomi och emotionellt uttryck. Han tillbringade nästan tre år i Florens och producerade en serie målningar som markerade ett betydande avsteg från Peruginos mer återhållsamma stil. Entombment (1507–1508) visade exempelvis Rafaels växande mästerskap i dramatisk komposition och hans förmåga att förmedla djup känsla genom gester och ansiktsuttryck. Det var under denna period han började förfina sin signaturcykel av ”Madonnor” – en serie målningar som skildrar Jungfru Maria med det späda Jesusbarnet – vilket skulle bli hans mest hyllade prestation. Dessa Madonnor var inte bara andaktsbilder; de var noggrant konstruerade narrativ, genomsyrade av klassisk skönhet och filosofiskt djup.
År 1509 accepterade Rafael ett uppdrag från påve Julius II att dekorera Stanza della Segnatura (Signaturrummet) i Vatikanpalatset. Detta monumentala projekt gav Rafael en oöverträffad möjlighet att visa sin konstnärliga genialitet i stor skala. Under de följande åren skapade han fyra enorma fresker som utforskade teman inom filosofi, teologi och klassisk lärdom – en spegling av påvens intresse för humanistisk vetenskap. Skolan i Aten (1509–1511), kanske hans mest kända verk, skildrar en sammankomst av antika filosofer och vetenskapsmän, däribland Platon och Aristoteles, engagerade i en livlig debatt. Fresken är inte bara en historisk illustration; den är en kraftfull allegori över mänskligt förnuft och intellektuell strävan, som förkroppsligar renässansens ideal om en harmonisk syntes mellan klassisk lärdom och kristen tro. Han färdigställde även The Triumph of Gemini (1509–1510) och The Disputation of Constantine (1510–1511), vilket ytterligare befäste hans rykte som en mästare av komposition, färg och psykologisk insikt.
Rafaels förtidiga död i Rom den 6 april 1520, vid endast trettiosju års ålder, avbröt en briljant karriär. Trots sitt korta liv lämnade han efter sig en extraordinär produktion som djupt påverkade generationer av konstnärer. Hans betoning på klarhet, harmoni och idealiserad skönhet blev kännetecken för högrenässansens stil och formade Europas konstnärliga standarder i århundraden framåt. Hans inflytande kan ses i verken hos otaliga målare, inklusive de som följde honom under barocken. Rafaels arv sträcker sig bortom hans enskilda målningar; han minnss som en symbol för konstnärlig perfektion – ”skönhetens poet” – vars konst fortsätter att inspirera och lyfta betraktare över hela världen. Hans arbete förblir ett vittnesbörd om den mänskliga kreativitetens kraft och de klassiska idealens bestående lockelse.
artsdot.com/sv/art/download/simon-bening-self-portrait-D32J3N-en/
Titta närmare
Self-portrait — Simon Bening
Svara med egna ord. Det finns inga felaktiga svar här – bara svar som du kan förklara.
Skriv ett kort stycke om detta konstverk. Använd fakta från de tidigare delarna av denna guide samt dina svar ovan.